Whiskyns historia. Det finns mycket som kan sägas om Whisky. En sak som man skall veta om är att det är fler länder än Skottland som producerar Livets Vatten. ÖVriga länder som producerar whisky är bland annat Irland, Kanada, USA och Japan. Denna hemsida handlar dock främst om whisky från Skottland. Skottland har många regioner som producerar Livets Vatten, nedan kommer de flesta av regionerna. Lågländerna, Campeltown, Islay, Västra Öarna, Västra Högländerna, Orkney, Norra Högländerna, Speyside, Östra Högländerna samt Mellersta Skottland. Livets Vatten! En del spritsorter är blyga av sig, andra känner att de behöver en förklädnad, men whiskyn är djärv och stolt. Det finns sprit gjord på så formlöst ursprungsmaterial att den måste destilleras tills den tappar andan och kuvas till något som saknar färg och smak. I väst går den under namnet vodka och den är till för dem som lider av aromrädsla, en modern åkomma. Västerländsk vodka lämpar sig bara för att dränkas i fruktsaft. Sedan har vi whiskyn vilken inte har destilliseras till neutralitet och inte heller har fått de smaktillsatser utom de av träsom de har lagrats i. I Skottland används ordet Scotch enbart om whisky. Skottarna är Scots eller Scottish och det gäller inte att blanda ihop benämningarna. "Whisky" är vad skottarna kallar sin nationella dryck, utan någon bestämning, underförstått att inget annat land tillverkar något som kan konkurrera med den. Inget annat land förknippas lika omedelbart och specifikt med whisky som Skottland. Ingenstans är whisky en lika integrerad del av den nationella kulturen och ekonomin. Inget annat land har heller tillnärmelsevis så många whiskydetillerier eller någon produkt som är lika komplex och förnäm. Så är det trots att konsten att destillera kom sent till Skottland, som ju inte vara det lättaste land att nå på den tiden och här och där fortfarande är välsignat otillgängligt. Konsten att bränna etablerade sig i SKottland på 1400-talet, men som överallt annars användes sprit först som medicin. Redan på 1500-talet dominerade mältat korn i Skottland. I mitten av 1700-talet tycks alkohol med och utan smaktillsatser ha betraktats som två klart åtskilda typer. Den sistnämnda betecknades som "Plain Malt". När det skotska parlamentet började beskatta alkohol år 1644 talade den engelska texten om "starkt vatten" och den latinska om aqua vitae. Uisge beatha, usquebaugh och andra skotska och irländska gäliska varianter hade antagligen använts i talspråket långt dessförinnan och förvanskats till usky eller wusky. Det är åtminstone vad irländarna säger. Ordet whisky blev slutgiltigt formellt erkänt då den banbrytande lexikografen Samuel Johnson tog in det i den formen i sin ordbok från 1755. De första "starka vattnen" på de brittiska öarna var antagligen druv- och äppelbrännvin som importerades från Spanien och FRankrike. Importen stoppades av Vilhelm av Oranien, vilken bidrog till att gin blev Englands nationaldryck. Whisky blev Skottlands nationalspritdryck. Paradoxalt nog gjorde den unionsakt som förenade England och SKottland år 1707 antagligen mer än något annat för att whisky skulle identifieras som en produkt specifik för den norra delen av Det förenade Kungariket. Unionsakten, beskattningen och de statliga ingripandena sågs inte med blida ögon av alla skottar. Bland de många åtgärder som skulle styra, vidmakthålla och beskatta bränningen delades Skottland upp enligt ett beslut 1784 i Lågländerna och Högländerna, och den skiljelinjen existerar än i denna dag i destilleriernas regionavvikelser.